När min Pappa gick bort för 6 år sedan förändrades mitt liv för alltid.
Det är som att en bit av mig själv har försvunnit. Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på honom. Ibland händer det saker, stora som små, som jag skulle vilja berätta för Pappa - för att i nästa stund inse att det inte går. Jag hade behövt ha med honom på livets långa resa!
Min Pappa var en fantastisk människa! Otroligt rolig, intelligent, snäll, omtänksam, musikalisk som få, trygg och händig - det fanns inget han inte kunde bygga eller göra. Han bevisade gång på gång att det går att ha kvar barnasinnet och vara riktigt busig trots att man har blivit vuxen. Pappa var den som hade förmågan att alltid lätta upp stämningen och vara den person som alla gillade.
6 år går rysligt fort! Saknaden och tomheten finns fortfarande kvar. Jag hade offrat allt bara för att få krama om honom en sista gång! Jag älskar min Pappa ofantligt mycket!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Till er som har kvar era pappor, var rädda om dem och älska dem - ni har bara en!
