Att ha haft 17 dagars jullov har varit helt magiskt och gett välbehövlig distans till jobbet. Ett jobb som tar på krafterna på många vis men som de flesta dagar ger lika mycket tillbaka.

 

 

Att vara lärare är på ett vis ett privilegium eftersom jag får möjlighet att vara med att forma och påverka unga vuxnas liv. Med många år ute i arbetslivet och ännu fler bakom universitetsbänken försöker jag förmedla all den kunskap jag själv hade velat ha och behövt vid 16-års ålder. Det är dock svårt som tonåring att föreställa sig hur det fortsatta livet kommer att te sig varpå det är en utmaning att utmana alla dessa människor som alla har olika preferenser och förväntningar på skolan och på framtiden. Att undervisa i svenska är ibland en rätt otacksam uppgift då det är ett ämne samtliga elever måste läsa men få har det som sitt favoritämne. Något som är svårt för mig att förstå då jag älskar att skriva, läsa och att nörda ner mig i grammatikens underbara värld. 

En dag återstår dock av jullovet och jag har tänkt njuta maximalt av den för sedan drar vårterminen igång med buller och brak. Eleverna ska förberedas på alla de vis inför det fruktade nationella provet som äger rum om ett par månader. Det är nog därför jag älskar vårterminen mest; det är då allt ställs på sin spets och eleverna lyssnar lite mer aktivt och är lite mer engagerade på lektionerna då de till sommaren får ett betyg som inte går att rubba. Jag är dessutom rätt nöjd med planeringen nu i vår. Det blir filmvetenskap med muntliga presentationer, mer bokläsning med tillhörande skrivuppgift, lite diktläsning, lite språksociologi med poddar och nationella provet.

Allt kan hända och allt kommer att hända! Vårterminen 2020 - here we go!