Idag är det den där förskräckliga årsdagen, idag är det 7 år sedan min fantastiska pappa togs ifrån oss. Det här inlägget skulle kunna bli ett sorgset och vemodigt inlägg men är det något min pappa var så var raka motsatsen till just det. Glad och sprallig och med barnasinnet i behåll. En riktigt spjuver och med ett fantastiskt skratt som smittade av sig till alla runtomkring. Därför vill jag göra ett glatt inlägg om pappa, ge er en liten bild av vem han var. 

Min pappa var en sådan person som alla tyckte om. Oavsett om jag träffade honom på hans jobb eller om vi var ute bland människor träffade han alltid på någon som han kände och det var alltid ett glatt möte. Vissa människor har jag träffat i vuxen ålder som refererat till mig som "Dans dotter" och jag blir lika varm i hjärtat varje gång. Många gånger har detta åtföljts av någon trevlig anekdot eller med ett leende på läpparna hos personen mitt emot mig. För är det något jag minns hos min pappa så var det hans fantastiska humör. Han var nästan alltid glad och hade alltid glimten i ögat. Hemma hos oss var det mamma som bestämde och pappa var den som busade och försökte leka auktoritär men sällan lyckades. Var det någon som kunde hitta på bus så var det pappa och det är verkligen något jag har fått ärva, tack för det!

Dessutom var pappa fantastiskt musikalisk! Jag älskade när han tog fram sitt dragspel och spelade en stund, ofta skedde detta ljumma sommarkvällar då vi satt ute och njöt av livet i skenet av tända ljus. Det var då han fångade min blick och höll kvar den länge länge. Som för att frysa ögonblicket och ta in allt! Några gånger fick vi följa med när han var ute och spelade på något evenemang och aldrig har jag väl känt mig så stolt över min pappa som då. Människan som alla ville ge en klapp på axeln eller skaka hand med. För att inte tala om tiden då han hade dansband. Jag var inte gammal då men jag kommer ändå ihåg allt som skedde, åtminstone mycket av det och stolt är nog det minsta jag kan säga att jag var.

Jag märker att jag skulle kunna hålla på och beskriva min pappa hur länge som helst men jag får nog stanna här. Nu när jag har blivit äldre märker jag att jag liknar honom mer och mer vilket jag är otroligt glad över, allt kanske inte är bra saker men vem som är min pappa är nog rätt tydligt. Skulle jag sammanfatta honom med några få rader så skulle det vara att han var otroligt godhjärtad, hade glimten i ögat, var en sann djurvän samtidigt som han var klok, omtänksam och helt enkelt den bästa pappa någon kan ha.

Jag är djupt tacksam att jag ändå fick tillbringa 20 år tillsammans med honom och att jag har fått lära känna en sådan vacker människa. En dag möts vi igen...!