Igår sa jag Mamma att jag ville titta på VHS:er från min barndom. Jag behöver få se Pappa och höra hans röst. Den senaste tiden har jag saknat honom något otroligt mycket. Jag saknar Pappa varje dag men på sistone har det varit extra mycket. Trots att det snart har gått sju år sedan han gick bort kan jag knappt tänka på honom utan att jag får en klump i halsen och känner tårarna komma. Ni anar inte hur många gånger jag har önskat att jag fick en endaste dag till med honom.
En sista dag för att sedan vara utan honom i en evighet!
För så är det, jag kommer att vara utan honom längre än jag fick ha honom i mitt liv. Jag önskar så att han var i mitt liv, jag behöver honom! Det känns så fruktansvärt meningslöst att han skulle försvinna så tidigt som han gjorde.
Ibland är jag rädd att jag ska glömma honom, att minnena sakta ska blekna bort.
Därför är det så skönt att ibland titta på gamla filmer för att få höra hans röst, hans underbara skratt och få se honom. När det känns som värst tänker jag tillbaka på de gånger han hämtade mig i Västerhagen och hade på sig den där svarta, mysiga fleecetröjan som jag tyckte så mycket om. Hur han log mot mig, tog min hand, gick ner på dansgolvet, tog mig i sin famn och hur vi tillsammans dansade till någon fin låt. Precis som när jag var liten och blev dansad till sömns. Eller när vi satt ute ljumma sommarkvällar på Pilagården och i skenet av stearinljus pratade om livet, om det som varit - alla anekdoter från tiden som dansbandsmusiker, eller om framtiden och hur den kunde se ut. Även om han inte är närvarande i fysisk form vet jag att han är med mig! Det är en tröst när det känns som jobbigast men om jag bara kunde få krama om honom en endaste gång.
Hur säger man farväl till sin Pappa? Hur tar man avsked av någon som är hälften av en själv?
Hur kan man leva utan någon som man älskar så mycket?
Jag hatar sjukdom, jag hatar ALS, jag hatar vad den gjorde med min älskade Pappa, jag hatar att den tog honom ifrån oss!
Jag hade kunnat offra vad som helst för att få möta honom en gång till och säga allt det jag vill säga till honom. En sista gång för att få se honom le, höra honom skratta, bråka med honom, se honom spela dragspel, se han komma gåendes mot mig, krama honom och bara prata.
Det finns ingen som jag saknar som Pappa. Här finns det ingen tid som läker sår!
