En vecka har snart gått sedan Magnus åkte tillbaka till Afghanistan igen! Veckan har gått fort men jag har verkligen känt av att den energin jag fick när han var hemma försvann denna vecka. Därför har den varit lite extra jobbig. Eller väldigt jobbig om jag ska vara ärlig! Jag har verkligen känt mig nere, med dåligt tålamod och låg energi. Förhoppningsvis och troligtvis blir veckan som kommer lite mer energifylld - om inte annat så för att jag går på sportlov på fredag!

 

På ett sätt rekommenderar jag verkligen alla att vara ifrån varandra ett tag. Inte bara för en vecka där den ena parten är iväg på semester utan en lite längre tid. Nu pratar vi inte om paus i förhållanden; det är troligtvis det mest meningslösa mänskligheten har kommit på (Gör bara slut människor!). Utan att vara ifrån varandra mer än en månad. Annars blir man ihop med en person, dejtar, flyttar ihop och är tillsammans jämnt och ständigt. Inte konstigt att människor börjar bråka om småsaker tillslut! Eller slutar uppskatta varandra! Eller börjar reta sig på småsaker! Att vara ihop med en militär underlättar självklart då han åker iväg med jämna mellanrum men i och med denna mission slår vi alla tidigare rekord under de, snart 6 åren, vi har varit ihop. 

 

Att vara ifrån Magnus såhär länge har gett mig helt nya perspektiv och insikter och jag njuter betydligt mer av tvåsamheten nu när jag vet hur det är att vara isär. Det där singellivet jag levde i en sisådär 25 år hade sin tjusning men att få vara tillsammans med den man älskar är helt magiskt! Och nu när vi träffades efter 3 månader isär var kärleken om möjligt, ännu större än innan. Att få längta efter varandra måste vara den absolut bästa kryddan i ett förhållande! För som vi får längta efter varandra - inom kort har vi kommit halvvägs igenom hela mission och vi kan börja räkna ner på ett helt annat sätt. Vilket privilegium det kommer att vara att få vara tillsammans fler än 14 dagar i rad!